Ylatunniste2

Synpunkter på de frågor som berör landskapen förbund vid regeringsförhandlingarna

I. Statens centralförvaltning: Den kommande regeringen kommer sannolikt att gå vidare utifrån arbetet av KEHU (den parlamentariska kommittén som utvärderar ett enhetligt statsråd). Kommittén betonade i en ministers uppgiftsbild och roll det kollegiala, det gemensamma ansvaret och att verka tillsammans. Utgångspunkten en minister per ministerium, man avstår från splitterministrar. Man avstår från politiska statssekreterare. Statsrådet har eventuellt rätt att besluta om sin egenorganisation, dvs. ministeriestrukturen i regeringsprogrammet.

II. Landskapet/mellanstegsförvaltningen: Arbetet är på hälft i den aktuella arbetsgruppen. Mellan de förhandlande partierna råder skillnader i synsätten om hur landskapet/mellanstegsförvaltningen ska ordnas.

Utgångspunkten i bakgrunden är den föregående regeringens Social- och hälsovårds (Sote)-beredning som på slutrakan föll på grundlagsutskottets utlåtanden. Grundlagsutskottet drog upp linjerna för framtiden så att det skulle bli tre olika alternativ för frågan om grundlagens perspektiv 1) En samkommun 2) En modell med landskapsförvaltning 3) Att verksamheten överförs till staten.

I samband med regeringsförhandlingarna har följande modell kommit fram:

1) Modellen för en mellanstegs-/landskapets förvaltning: I samband med kommunalvalet skulle ett landskapsfullmäktige väljas. Till uppgifterna för det nya regionala organet (namnet ska inte nödvändigtvis vara landskapets förbund) kunde höra landskapsförbundens nuvarande uppgifter, social-och hälsovården, mellanstadiets utbildning, uppgifter från NTM t.ex. företagsstöden, uppgifter från Regionalförvaltningsverken exv. den interna säkerheten och beredskap.

Modellen skulle förutsätta ett mindre antal områden (antalet landskap skull gallras), exv. 12.

Statens regionförvaltning: Av NTM och RFV -ämbetsverken skulle bildas en myndighet, som vore antingen regional (exv. 4 områden) eller riksomfattande, varvid det skulle ha regionala kontor.

TE-byråernas ställning kunde var problematisk, ett alternativ vore att förena dem med kommunernas verksamhet.

Modellen har kritiserats (t.ex. av finansministeriets Jukka Pekkarinen för att det vore en alltför stor helhet och skulle ta åratal i anspråk. Även Kommunförbundet har varit kritiskt, modellen skulle frånta kommunerna makt och väcka frågan, till vad skulle mindre kommuner längre behövas).

Även de frågor som hänför sig tll landskaps-/regionalskatten är problematisk. Inte ett enda parti har fört fram en landskapsskatt, men en omfattande mellanstegsförvaltning lyfter förr eller senare beskattningsrätten upp på agendan.

2) Samkommunmodellen: Enbart Sote genomförs. En modell med förtroendevalda antingen genom val eller utan val (lagligheten oklar ur grundlagens perspektiv) Landskapsskatten accepteras ej. De stora städerna, exv. Åbo, har fört fram en modell, som skulle möjliggöra regionala frivilliglösningar. Anhängarna av denna modell betonar transparensen för kostnads- och kvalitetsfrågor samt att som serviceproducenter skulle duga offentliga, privata och tredje sektorns aktörer. En tredje beskattningsnivå godkänns ej. Försök med en landskapsförvaltning kunde göras i något mindre landskap, exv. Lappland.

Statens regionförvaltning: Utvecklings- och tillsyns- och tillståndsärendena borde skiljas från varandra. Detta innebär att en del av NTM:s utvecklingsuppgifter kunde överföras till landskapens förbund. Alla tillstånds- och tillsynsärende skulle överflyttas från LFV och NTM till ett nytt riksverk

För mer information: Landskapsdirektör Kari Häkämies, tfn 044 201 3204

 alatunniste