Finlands planläggningssystem är indelat i tre delar. Grundprincipen är att den mer generella planen styr en mer detaljerad plan.

 

Landskapsplanen är den mest generella och småskaliga markanvändningsplanen. Landskapsförbundet ansvarar för dess utarbetning. Landskapsplanen godkänns av landskapsfullmäktige och bestyrks av Miljöministeriet.

 

Generalplanen är mer detaljerad än landskapsplanen, men den klassas också som en generell plan. Kommunen ansvarar för utarbetningen. Den kan också utarbetas i samarbete mellan flera kommuner. Generalplanen kan också utarbetas för en del av kommunen, då den kallas delgeneralplan. Generalplanen godkänns av kommunen och bestyrks av Miljöministeriet.

 

Detaljplanen är planläggningssystemets mest detaljerade och storskaliga plan. Detaljplanen kan också utarbetas för kustområden ofta gällande fritidsbosättning, då det är frågan om en stranddetaljplan. Detaljplanen och stranddetaljplanen utarbetas och godkänns oftast av kommunen, men också markägare kan utarbeta standdetaljplaner. Även då ansvarar kommunen för godkännandet.

 

Planeringen av markanvändning styrs av Markanvändnings- och bygglagen (15.2.1999/132), och för kommunernas planer också av byggnadsordningen.

 

De riksomfattande målen för områdesanvändningen hör också till den finska markanvändningens planeringssystem. De styrs av de mest centrala nationella målen, som planerna måste efterfölja.

 

Medborgare, myndigheter och andra intressenter har möjlighet att ge sin åsikt om planen när den är framme till påseende.