En kulturmijö är ett resultat av naturens och människornas växelverkan. Kulturmiljön har påverkats och formats av mänsklig aktivitet och därigenom berättar om det historiska samspelet mellan människan och naturen. Dess grundläggande element är byggnader, landskap och arkeologiska platser.

Den byggda kulturmiljön är en helhet som består av byggnaders interiörer och exteriörer, gårdar och parker, tekniska byggnader och deras växelverkan med samhällsstrukturen och landskapet. Byggnaderna och deras omgivningar är beroende av varandra. Om en del av helheten förändras eller försvinner, försvåras förståelsen för de kvarvarande delarnas värde och syfte.

Kulturmiljön är ett resultat av naturens och människors långvariga växelverkan. Relationen mellan människan och naturen har antingen format sig efter naturen, fungerat i balans med naturen eller förändrat på naturen. Kulturlandskap är både urbana stadslandskap som landsbygdens odlade landskap med öppna åkrar och ängar. Kulturlandskapet är en helhet, inte en samling av enskilda platser och lösgjorda områden.

Till fasta fornlämningar räknas vanligtvis lagringar och strukturer som bevarats i landskapet eller jordmånen, och som har bildats av människors verksamhet. Fornlämningar som urskiljs i terrängen är bl.a. gravrösen, hällsmålningar, offerstenar och borgberg. Fornlämningar under marken är t.ex. gamla boningsplatser. Det finns rikligt av fornlämningar i Egentliga Finland jämfört med övriga Finland. Fasta forlämningar är enligt lagen om fornminnen automatiskt fredade. Upprätthållandet av fornlämningsregistret hör till museiverkets uppgifter, där man också kan fråga om tilläggsinformation.

peltomaisema