Ylatunniste2

LANDSKAPSSTYRELSEN: DEN REGIONALA KONSTFRÄMJANDE VERKSAMHETEN BÖR STÄRKAS

Tilläggsinformation: specialplanerare Katri Koivisto, tfn. 040 025 1771

Undervisnings- och kulturministeriet har bett Egentliga Finlands förbund om ett yttrande om den utvärdering som gjorts om Centret för konstfrämjande (Taike) och de förtroendeorgan som finns i anslutning till centret, samt om de utvecklingsförslag som lagts fram inom ramen för utvärderingen.

Landskapsstyrelsen konstaterar i sitt yttrande bl.a. följande:

Egentliga Finlands förbund stöder insatser för att stärka den regionala konstfrämjande verksamheten och en omorganisering av verksamheterna. Förhållandet mellan Taike och landskapen kräver ansträngningar. Egentliga Finlands förbund efterlyser mer tydlighet och kontinuitet när det gäller samarbetet på landskapsnivå. Taikes osynlighet i regionerna är en reell utmaning. Särskilt länskonstnärernas verk borde få mer synlighet i regionerna efter reformen. Egentliga Finlands förbund vill understryka att Taikes genomslag i regionerna förutsätter att det finns tillräckliga resurser och att resurserna verkligen tilldelas varje region. Nätverket av byråer ska vara placerat på ett jämlikt sätt, det ska finnas tillräckligt många byråer och deras personal ska i realiteten verka i de geografiska områden som de ansvarar för. I stället för att koncentrera verksamheten till Helsingfors ska man beakta hela landet och placera verksamheterna med hänsyn till olika regioners särskilda behov. Det viktigaste är att granska placeringen av byråer med beaktande av regionernas behov, en jämlik geografisk täckning, åtkomlighet och verkligt genomslag. Man ska garantera Taikes synlighet och verksamhet i landskapen, och samtidigt stödja länskonstnärernas möjligheter att utveckla konst- och kulturverksamhet i regionerna. Tanken om ett starkare samarbete mellan Taike och landskapsförbunden, t.ex. i arbetet med landskapsprogrammet, bör stödjas och gynnar konstens och kulturens position i regionutvecklingen.

Egentliga Finlands förbund stöder förslaget om att stärka Taikes självständiga ställning. Egentliga Finlands förbund anser att Taike bättre än tidigare skulle kunna klara av att utföra sina uppgifter om det skulle ha en starkare självständig ställning som är klart definierad i förhållande till det ansvariga ministeriet och förvaltningsområdet.

Egentliga Finlands förbund stöder inte förslaget om en grundlig reform av systemet med konstkommissioner. I stället för att planera en grundlig reform borde man överväga en reform av detta system med eftertanke.

Egentliga Finlands förbund stöder förslaget om att reformera finansieringsmodellen för konst och att till stöd för reformen genomföra en övergripande utredning om finansieringen av konst i nuläget och i framtiden. I sin nuvarande form är finansieringen av konst sårbar, kortvarig och svår att förutse. På grundval av utredningen bör man överväga formen på och genomförandet av reformen av finansieringsmodellen, och innan några beslut tas bör man klargöra de yttre ramar (bl.a. finansiering som ersätter penningspelsintäkter/tipsvinstmedel) som fastställts av statsfinanserna på lång sikt. Ändringar ska ske långsiktigt och med hänsyn till kontinuitetsperspektivet.

 

LANDSKAPSSTYRELSEN OM FINANSIERINGSMODELLEN FÖR BEREDNING AV VÄLFÄRDSOMRÅDEN: VIKTIGT ATT ÖVERVÄGA ATT I HÖGRE GRAD STYRA STATSUNDERSTÖD TILL OMRÅDEN MED SPLITTRAT ANSVAR FÖR ORDNANDE AV TJÄNSTER

Malla Rannikko-Laine, tfn 040 721 3429

Finansministeriet har bett om ett yttrande om utkastet till statsrådets förordning om finansiering som beviljas för beredningen av välfärdsområdenas och HUS-sammanslutningens verksamhet. Lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet innehåller bestämmelser om finansieringen av kostnader före 2023 för att inleda välfärdsområdenas och HUS-sammanslutningens verksamhet och förvaltning. Genom statsrådets förordning ska utfärdas bestämmelser om beviljande, utbetalning och användning av det statsunderstöd som ska användas för att finansiera kostnaderna för beredningsarbetet.

Enligt förslaget skulle understöden för 2021 och 2022 utgå från kriterier som bygger på understödets grunddel, invånarantal och nuvarande antal myndigheter med ansvar för att ordna tjänster. Av anslaget fördelas högst en femtedel i lika stora delar på varje välfärdsområde. Högst två femtedelar av anslaget fördelas på basis av välfärdsområdets invånarantal. Högst två femtedelar av anslaget fördelas på grundval av antalet myndigheter inom välfärdsområdet som organiserar uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet vid ikraftträdandet av genomförandelagen. Enligt den finansieringsmodell som föreslagits får Egentliga Finland 1,4 miljoner euro år 2021 i statsunderstöd för beredningen, och nästan 4,4 miljoner euro år 2022.

Landskapsstyrelsen avger följande yttranden i ärendet:

Landskapen har vitt skilda utgångspunkter när det gäller reformen av social- och hälsovården samt räddningsväsendet. I regioner där ansvaret för att ordna social- och hälsovård redan överförts på vårdsamkommuner är det betydligt enklare att bereda och inleda välfärdsområdets verksamhet än i områden där ansvaret för att ordna vård är splittrat. I Egentliga Finland ansvarar 28 olika aktörer för att ordna vårdtjänster och räddningsväsende. Antalet är landets största. Motsvarande antal är 23 i Norra Österbotten och 18 i Birkaland. Det minsta antalet aktörer, endast 4–5, finns i landskap med långt framskriden integrering.

Av de kriterier som finansministeriet använt i sina exempelberäkningar är de viktigaste de som bygger på invånarantal och antalet aktörer med ansvar för att ordna tjänster. Understödets grunddel (den andel som fördelas i lika stora delar på varje område) är däremot det minst fördelaktiga kriteriet, eftersom det innebär att resurser i onödan styrs till områden där integrationen av aktörer redan hunnit långt och där servicebehovet är mindre på grund av gles befolkning.

Den föreslagna finansieringsmodellen, där invånarantalet och antalet aktörer som ordnar tjänster prioriteras i förhållande till finansieringens grunddel, är i princip bra. På grund av de snäva tidsramarna för beredningen är det dock viktigt att överväga att, i högre grad än i förslaget, styra statsunderstöd till regioner där ansvaret för att ordna tjänster fortfarande är mycket splittrat och till vilka befolkningen är koncentrerad. Den bästa modellen för beredning av välfärdsområdet, bland de alternativa modeller som fanns med i bakgrundsberäkningarna, är en modell där finansieringen delas 50 % på grundval av befolkning och 50 % utgående från det nuvarande antalet aktörer med ansvar för att ordna tjänster.

Särskilt mycket arbete och resurser krävs för att samordna splittrade kund- och patientdatasystem. Det är viktigt att styra särskild finansiering från statsbudgeten för de IKT-kostnader som reformen för med sig.

 

LANDSKAPSSTYRELSE: KRITERIERNA FÖR BEVILJANDE AV STATSUNDERSTÖD FÖR UTVECKLANDE AV FÖRETAGSVERKSAMHET OCH UNDERSTÖD FÖR VERKSAMHETSMILJÖ SKA VARA ENHETLIGA PÅ OLIKA HÅLL I FINLAND

Tilläggsinformation: regionutvecklingsdirektör Tarja Nuotio, tfn 040 506 3715, näringslivschef Petteri Partanen, tfn 040 776 0630

Arbets- och näringsministeriet har bett om ett yttrande om ett utkast till statsrådets förordning om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet 2021–2028. Förslaget till förordning hänför sig till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet 2021–2028 (RP 46/2021 rd, den nya lagen om företagsstöd). Den föreslagna förordningen skulle innehålla närmare bestämmelser särskilt om användningsändamålen för de understöd som beviljas med stöd av den nya lagen om företagsstöd samt om de kostnader som godkänns som grund för understödet, om kostnadsmodellerna och om understödets maximibelopp.

Landskapsstyrelsen avger bl.a. följande yttranden i ärendet:

Understödet är avsett att beviljas för projekt som bedöms ha en betydande inverkan på företagets tillväxt eller internationalisering, företagets innovationsverksamhet, kompetensutvecklingen eller främjandet av digitalisering i företaget, företagets produktivitet, främjandet av klimatneutralitet eller energi- eller materialeffektiviteten, eller företagets anpassning till klimatförändringen. Tilldelningen av understöd är väl definierad och inriktad på tillväxtfrämjande åtgärder.

Den centrala förändringen i förslaget till förordning i förhållande till den gällande förordningen om företagsstöd är att nya kostnadsmodeller skulle införas. Användningen av de nya kostnadsmodellerna förväntas minska den administrativa bördan för företagen, särskilt i det skede när understödet betalas ut. Införandet av nya kostnadsmodeller är välkommet. Modellerna gör det sannolikt möjligt för företagen att lägga ner mindre tid på projektförvaltning.

Det maximala stödbeloppet skulle graderas per stödområde samt på grundval av företagets storlek. Graderingen bygger på Finlands regionalstödskarta som godkänts med stöd av kommissionens riktlinjer för regionala statliga stöd. Där fastställs i vilka områden Finland får bevilja regionalt investeringsstöd enligt Europeiska unionens regler om statligt stöd. I regionalstödskartan fastställs dessutom de maximala stödbelopp som kan beviljas små, medelstora och stora företag i stödområdena.                                   

Ett väsentligt problem för de sydliga landskapen ligger i kriterierna för tilldelning, det vill säga definitionen av områden för företagsstöd. Idag utgör Östra och Norra Finland stödområde I, där stödnivåerna är högst. Den del av landet som har störst potential till företagstillväxt och sysselsättning blir i stor utsträckning utan stöd. Storföretagen i landets södra del omfattas inte alls av dessa understöd. I söder finns dock områden där indikatorerna för livskraft ligger på en lika dålig nivå som i Östra eller Norra Finland. Regionalt varierande stödnivåer snedvrider konkurrensen mellan företagen. Kriterierna för beviljande av understöd för utvecklande av företagsverksamhet och understöd för verksamhetsmiljö ska vara enhetliga på olika håll i Finland. Därför måste stödområdena och stödnivåer i olika stödområden för perioden 2022–2028 ses över.

En relativt detaljerad beskrivning av stödberättigande kostnader och procentuella ersättningar hjälper till att skapa likvärdiga förutsättningar för stödmottagare i olika områden. Å andra sidan kräver detta stark resursfördelning för vägledning för aktörer och för enhetlig kommunikation.